Den gamle ormen är ännu giftig



Så här skriver Tidningen här uppe om helgen...Ni missade ngt...

WHITESNAKE
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg
Nordic Rock,
Stadskajen, Umeå.
Publik:
8 000.
Längd: 1 timme och 45 minuter
Bäst: "Burn" ger ännu gåshud.
Sämst: Gitarronani bör inte förekomma offentligt.

JAG HAR INGEN aning om vilken diet David Coverdale går på, men jag skulle i vilket fall gärna se menyn.
Den brittiske gentlemannen är nämligen ett fysiskt under.
Karl´n är född 22 september 1951 och närmar sig med andra ord 60 år med stormsteg. Kanske har han några fler rynkor, men annars ser han ut exakt som han gjorde 1981. Hårsvallet kan göra vem som helst avundsjuk, han ser vältränad ut och han är ännu mästerlig på att hantera ett mikrofonstativt.
Rösten då? Den stora frågan var om den skulle hålla och redan i inledande "Best years" ger Coverdale ett styrkebesked.
Resten av konserten blir ett enda långt segertåg. Whitesnake radar upp hits och Whitesnake älskar publiken och publiken älskar Whitesnake. Med andra ord är det en magisk sommarnatt i Umeå och låtar som "Ain´t no love in the heart of the city" och gamla Deep Purple-klassikern "Burn" ger ännu gåshud.

DET ENDA STÖRANDE med konserten är de långa partierna med trum- och gitarrsolon. Sådana är så extremt mycket 80-tal och så extremt trista att man nästan mår illa.
Då spelar det ingen roll att en sådan begåvad man som tidigare Dio-gitarristen Doug Aldrich briljerar på scen.
Aldrich är för övrigt bara en snorunge i sammanhanget. Han är född så sent som 1964.
Men en kväll som denna kan jag glömma att jag hatar liknande orgier av gitarronani för sommarnatten är magisk. 8 000 människor trivs och självaste legendariska Whitesnake är i lilla Umeå.
Dessutom är David Coverdale i högform. Då är det bara att bocka, buga och tacka för showen.

OCH ALLRA BÄST blir det i extranumren då Whitesnake plockar fram de tre stänkarna "Still of the night", "Fool for your loving" och till sist kommer också den legendariska Deep Purple-låten "Burn". Då känns det som om hela Umeå dansar och ler och det är riktigt vackert att vara med om skådespelet.

PÅ VÄGEN HEM ägnar jag mig åt lite lagom värdelösa funderingar: Hur många låttittlar med ordet "Love" har egentligen Whitesnake?
Det enda svar jag kommer fram till är: Många. Väldigt, väldigt många.
Väldigt, väldigt många av dem är dessutom bra.



Cred  www.folkbladet.nu


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0